Text från Dogboy:
Fläckig hund och ingen Canelo kom springande med glada, faxande öron. Han stannade mestadels kvar hos fru Leti tills hon slog igen för dagen. Då bar han hennes grejer till lagret och fick lite betalt. Du köper väl inte lim, var det sista fru Leti brukade säga. Ända smet han över floden till träkåkarna som klängde på sluttningen och där vuxna sålde lim till gatubarn. Han köpte en påse eller en hel burk ibland sniffade han slut på det innan han gick till ruinerna.
Mina tankar:
Jag tycker att det är tråkigt att hans hundar är borta och då känner han sig nog väldigt ledsen. Det är väldigt bra att han har ett arbete hos fru Leti och att han tjänar pengar. Fru Leti säger till honom att inte köpa lim men ända så går han till vuxna men och köper lim. Jag vet inte om han sniffar lim för att han är ledsen för något, han hade nästan slutat en gång. Det kan vara att han är ledsen över sina hundar och han använder lim för att inte tänka på dom. En sak jag inte förstår är att hur kan man sniffa så mycket lim det låter fel. Men han sniffar upp allt lim innan han kommer till ruinerna och det är snällt men det är inte bra att han sniffar lim. En annan tanke är att han gör det för att vara kol men det kan vara lite konstigt jag tror mer på att det är sorg. Om jag hade varit ett gatubarn som sniffar lim då hade jag gjort det för att jag saknar någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar